Swiss Lemon

Ännu en dag på jobbet. Det blev bara 6 timmar idag. 

Gjorde två konstaterande under dagen.

1. Mina kollegor säger Swiss Lemon om företaget. Mycket gulligt.

2. Jag tycker inte om när chefen ställer märkliga frågor som bara betyder att jag ska svara att jag har gjort fel. Fast frågan är fel liksom. Till exempel kan han be mig göra en volymstudie. Han vill ha, låt säga, 25 olika volymer som bygger på en viss yta i grunden. Jag frågar om jag ska ta hänsyn till något mer, t.ex. total yta av byggnaden. Han svarar att jag bara ska ta fram olika konceptuella former. Lite senare när vi jobbat vidare och kommit fram till nya saker kan han plocka fram en bild på en gammal volym och fråga: Hur tänkte du här? Det här passar ju inte. Och så får jag helt enkelt förklara bakgrunden till uppgiften, varpå han konstaterar att den nu bevisat sig vara felaktig. Han måste liksom visa sig bättre på min bekostnad hela tiden. Jag tycker det är extremt surt. Swiss Lemon!  

Hos Swiss Leman

Projekt 901 utvecklas sakta men säkert. Idag har jag gjort ännu fler sifferföljder och organisationer av rum. På bilden ser ni några fina grejer. Rutnätet är det "den starka organisationen" som vi är så fria i. Ni ser även förslag på dörrstorlek och korridorer till chefer respektive arbetarna (chefer har större). Och så massa matrixer och sifferkombinationer. Det här kommer bli bra arkitektur ;)

På andra bilden ser ni Amy (i gult hår. Hon är den coola tjejen), Maggie (i lila jacka. Hon är min favorit.) och så Miranda (vid datorn. Vincents sekreterare. Mycket bra och seriös tjej.)

The office

Det finns många likheter mellan "the office"-chefen (tv-serien) och Vincent. Idag bjöd han på vitt vin och schweizisk ost. Det måste så klart vara från Schweiz, vi är ju trots allt ett schweiziskt företag ;). Han delade hela flaskan på 11 personer och bjöd sedan på en lite uppvisning tai chi. 

Jag tycker att det är hysteriskt underhållande. 

När han svänger sig med franska och busar med grabbarna. Han försöker hela tiden vara imponerande och mäktig samtidigt som han ska vara alls vän. Tai chi showen slår allt hittills. 

Grönt ägg

Idag har jag ätit grönt ankägg. Vitan var grön/gul och transparent. Smakade som ägg men såg ut som gelégodis. Skumt.

Hemma hos reportage 2

Här är mitt nya rum, min walk-in-closet och badrum.

Within a strong system you are free!

Kommunistarkitektur är inte alltid lätt. Jag jobbar vidare med grids och matrixer. Rubriken är dagens bästa citat. Det fångar mycket. 

Jag fick se en glimt av Vincents vision idag, men enligt mina kollegor får man inte se resultatet förrän sista veckan. Jag vet alltså fortfarande inte vart jag är på väg.

Jag jobbade till kl 21 idag och räknar med att jobba varje dag fram till inlämning. Det gör resten av kontoret också.

Dagens röst för att stanna eller lämna Leman lägger jag för att lämna kontoret. Gårdagens röst gick till att stanna. Nu står det 1-1. Jag tänkte lägga en röst de tre kvarvarande dagarna också. Så det bli bäst av fem. Jag har visserligen inte fått något slutgiltigt erbjudande från ECS, så jag kanske inte har så mycket att välja på än att stanna. Det finns ingen fritid till att söka nytt när det är sånna här arbetsdagar.

Min nya adress

Lina Goldén

Guangxi bei road, block 255, Building no. 1, Apt. 602

200001 Shanghai

China

Hastig avslut

En annan sak jag upptäckt och som jag fått bekräftat är att kineser påbörjar och avslutar samtal helt annorlunda jämfört med oss. Jag märkte ju det på ett av mötena som jag fick följa med på. Maggie förklarade för mig att när man, till exempel, i ett telefonsamtal har sagt sitt så lägger man bara på. Vill den andra personen säga nåt och man redan hunnit lägga på så ringer den personen upp och säger sitt och lägger sedan på. De ringer alltså inte för att shit-chatta som vi gör. Jag undrar vad som anses som artigt i det här landet?

Coola kineser

Det finns så klart moderna uttrycksätt även på kinesiska. Slang har jag svårt att upptäcka men ska man vara cool så lägger man till ett a i slutet av tilltalsnamnet. Min kollega Maggie kallas till exempel Maggiea och Amy kallas Amya. Polly blir således Pollya. Jag har lite svårt att anamma det så jag är en ganska ocool person. Men unga coola kinesiska arkitekter kör stenhårt på det. 

Hmmm.... Svårt läge.

Idag kom tjejen som är personalansvarig till mig och bad att få tala med mig enskilt. Sånna samtal brukar vara positiva eller negativa.

Hon berättade att Leman erbjuder mig 20 000 rmb plus bonus plus sjukförsäkring om jag stannar. Det är mer än det dubbla än vad ECS erbjuder mig. Känns som om det kan vara värt att stanna en månad till för att få ihop lite pengar. Svårt läge.

Men i sånna fall kommer jag önska ett rökfritt rum för oss som hatar röken, samt rökfritt i fikarummet och på internmötena. Luften känns som prio ett, men kan de inte fixa det så vet jag inte om jag är till salu för 20 000 rmb. (fick förresten reda på av Anna att rmb ligger på x 1.30 nu.) Det tål att sovas på. 

På ny adress

Fullspäckad dag! Klockan 9 var jag på exit/entry-kontoret och köpte mitt sista tillstånd. Nu får jag vara här till början av februari nästa år. Hurra!

Sen till kontoret och fortsatte med mina volymstudier. Eller jag tog mig friheten att gå in på planerna. 

11.30 var jag på ECS för en andra intervju. Det gick bra och jag tror Mr Mao gillade mig. De hade byggt ut sedan sist jag var där och det var positivt. 

Vi började diskutera startdatum och lön. Vad gäller lönefrågan är vi lite oense. De vill att jag får 8000 rmb (x1.2=kr) de två eller tre första månaderna, men jag sa att jag ville ha minst 10 000 rmb under den tiden och att det i sånna fall får vara 2 månader. De ska återkomma inom kort.

Sen till posten för att hämta ut en värdecheck från airChina (som kompensation för den dygnslånga förseningen i november). Tillbaka till kontoret. Jobba vidare till kl 18, då jag skulle träffa Michael för att få nycklarna till nya rummet. Hem. Packa. Flytta. Nu är jag i nya rummet. Det är jättefint men en del trafik utanför. Det gör mig inte så mycket... tror jag.

Nu är jag helt färdig. Ska premiärsova i min nya, lika hårda, säng. Natti!

Mot ny adress

Idag satt jag och väntade på Vincent i ca... hmm... 8 timmar. Jag gjorde volymstudier i SketchUp hela dagen och det kändes lite slöseri med tid. Men vad annat kan jag göra. 

Jag kom till kontoret kl 9.05 imorse. Alltså lite sent till det obligatoriska måndagsmötet kl 9. Men då jag var först och enda personen i designteamet som var där fram till kl 10.30 antar jag att alla utom jag visste att det var inställt. 

Idag var alltså en ganska meningslös dag på jobbet.

Så jag fick hitta på något annat att göra, så jag tog tag i bostads letandet. Jag fixade fyra olika möten för att kolla in bostäder. Två var mycket intressanta. Den ena var en liten etta inne i ett kvarter precis vid Plaza 66, där ECS har sitt kontor. Det var jättemysigt, men lite sunkigt och saknade internet. Det andra ligger mitt i city, vid Peoples Square (Shanghais motsvarighet till Sergels Torg) Det är ett rum i en nybyggd lägenhet med eget badrum och walk-in-closet. I lägenheten finns ett till sovrum och där bor en holländsk tjej. Hyran var lite hög men standarden mycket hög. Läget är ovärderligt. Så jag slog till. Imorgon får jag nyckeln och jag har skrivit på 6 månader. 

Nu kommer jag ha en adress med en brevlåda och jag kommer ha möjlighet att ta emot gäster. Ni som kommer och hälsar på kan se fram emot att kunna gå till allt! Jag bor mellan fejk-marknaden, den kinesiska trädgården, the Bund och alla bra barer.

Istället för att hänvisa till bilden som visar huset där jag bor nu och där Zeidler har sitt kontor, får jag nu hänvisa till bilden i vänsterspalten. Jag bor ett stenkast därifrån. Det är bara att vrida huvudet åt vänster när man kommer ner på gatan så ser man alla neonskyltar :) Mumsfillibabba!

 

73 timmar

Jag nådde inte 80 timmar utan det fick räcka med 73. Vincent ville att vi skulle börja om idag igen, så mitt inlämningskrav som jag hade till idag försvann. (Det var därför jag jobbade idag och igår. Hade han kommit på det i fredags hade jag varit ledig i helgen...) Så idag gick jag hem vid kl 19. Härligt med 5 timmar ledigt innan nästa vecka börjar :)

18 dagar

Det är 18 dagar sedan jag började på Leman och det är 18 dagar kvar tills jag slutar. Idag sa jag upp mig. Jag hade tänkt göra det imorgon men det gavs ett tillfälle idag och jag tog det. Jag satt ner mer chefen, Vincent, och pratade lite. Han erbjuder mig 30 000 rmb (x 1,2=kr) i lön om jag stanna. Han vill att jag tar tjänsten som manager och han tror att jag kan gå långt. Jag har stort självförtroende i mitt yrkesliv men jag kommer inte komma så långt om jag stannar på Leman för jag kommer dö av lungcancer eller sorg över att mitt doftsinne förintats. 

Hans erbjudande var jättebra, men jag är inte här för att bli rik. Jag gillar alla samtal jag har med Vincent. Han är inte puckad utan mycket intressant att lyssna på, men det räcker inte.

13 mars är tänkt att bli min sista dag på Leman. Det är den dagen då tävlingsbidraget ska lämnas in.

Intervju 8

Idag har jag varit en intervju. ECS Partners är ett tyskt företag (och de har ett kontor i Tyskland till skillnad mot Swiss Leman) och jag blev erbjuden en praktiktjänst där när jag tog examen. Då fick jag tacka nej men denna gång är jag mycket intresserad.

Jag träffade Elizabeth på Starbucks och hade himla trevligt. Vi skrattade till och med hjärtligt, så jag känner att det verkar lovande.

Gissa vad hon sa! Att jag var snygg. Verkar som min "västerländska skönhet" slog där också. 

Hursom helst... De söker ev 4 västerländska arkitekter så chanserna är goda. 

I veckan ska jag på en andra intervju på ECS och då ska jag få träffa Mr Mao som är högsta chefen på kontoret i Shanghai.

Håll tummarna!

No air

Min theme song på jobbet är "No Air" med Jordin Sparks och Chris Brown. Den beskriver känslan jag upplever på jobbet. Bokstavligen talat finns det ingen luft att andas.

Min luftstrupe är liksom lite irriterad och jag tror att jag har rökandedräkt till och med. 

Top 3 Sämst med Leman

1. Röken och alla dess konsekvenser

2. Lönen i relation till hur mycket man jobbar och hur man jobbar.

3. Verktygen. (datorerna, inget internet, pennor, skalstock... allt är dåligt)

Top 3 Bäst med Leman

1. Projektet (jag ritar kinesisk historia)

2. Vincent (chefen)

3. Att allt är helt annorlunda.

Övertid

Övertid är en het potatis på kontoret just nu. Själv har jag avklart ca 55 timmar denna vecka och lär komma upp i närmare 80 timmar. I mina och Chris öron betyder det att vi får en vecka ledigt, dvs 40 timmar. Chris tog upp detta med chefen idag, men fick chefens ärliga svar att så inte var fallet. Chefen ger oss uppgifter och det är alltid generösa (!) tidsramar. Om vi inte klarar uppgiften inom den så är det upp till oss. 

Enligt kontraktet har vi rätt till kompensation i pengar eller tid, men vi blir snuvade på både och. Jag kommer också att konfrontera chefen med detta då det blir ett bra tillfälle, t.ex. när jag säger upp mig. Då ska jag kräva att få gå en vecka tidigare.

Att samtala med chefen

Det känns som om jag börjar förstå hur chefen fungerar. Han måste till varje pris framstå som bättre. Det blir lite av ett spel för mig och jag börjar bli bra på det. 

Jag får inte komma med direkta förslag eller åsikter, utan kan lägga fram de i form av en fråga istället, för då kan chefen plocka upp idén och presentera den som hans. Jag ska gärna svara att jag inte vet när han ställer frågor för då får han glänsa lite extra. Jag får inte rätta hans engelska utan fråga vad det betyder, då brukar han hicka ur sig en beskrivning eller en synonym som stämmer bättre. Jag ska även ge beröm och förminska mig själv lite. Tala om mig själv som väldigt oerfaren.

Jag har bara två kontor att jämför med men mina chefserfarenheter säger min att ibland vet de anställda mer om det mesta och ibland vet till och med de som inte jobbar där mer om kontoret än chefen ;) eller vad säger du PT?

Chefen brukar även gilla att svänga sig med franska ord. Han har ju liksom varit i Schweiz :) Det ska man visa sig lite impad av, fast jag tycker att det är mest pinsamt. Jag brukar svänga mig med lite svenska ibland, men då brukar jag säga saker som inte alls har med saken att göra. Varför??? Jag vet inte riktigt, men ibland passar det in i konversationen. 

Jag kan ta ett exempel:

Chefen: Well, in China, you always do like this. (Han ritar en detalj på något obegripligt)

Chefen: Lina, what do you call this part? We call it blablabla in french.

Lina: Hmmm... well in swedish we call it osthyvel.

Chefen: Well.. Okay. Do you understand? 

Lina: Soon.

José

Det var en lång dag, men självklart intressant. Jag har aldrig varit med om en mer omfattande passivrökning som idag. Vi har fått en illustratör till kontoret som kedjeröker och tillsammans med Amy, Mr Smoker och chefen skapar de en unik arbetsmiljö. Man får liksom kisa för att se Maggie, tvärs över skrivbordet, när röken är som tätast. Jag stinker som få och har en svidande luftstrupe.

Nu ikväll var det dags för José Gonzales på Glamour Bar. Jocke har inte varit kontaktbar den senaste tiden så han kunde nog inte följa med. Anna och Robert gjorde mig följe. Det var tätt med svenskar och jag sprang på Anna som jag var på lussevka hos.

Det var himla trevligt. José är talangfull. För er som inte känner till den svenska artisten José Gonzalez kan jag säga att det var han som gjorde musikvideon med alla studsbollarna som de kastade ner för en backe. 

Det var inga större framsteg på projektet idag. Chefen flummade vidare och frågade om jag var orolig för att vi inte skulle hinna till på söndag. Jag svarade bara att jag litar på honom eftersom jag gör det han säger till mig att göra. Men jag har fortfarande svårt att se mig själv slänga ihop planer på 90 000 m2 kontor ens på tre dagar. För mig är det ofattbart. Det skulle krävas en sån där schack-rutig färg, som tomtenissen har på Kalle Ankas jul, för att jag ska fixa det. Fixar jag det inte så kommer jag få avdrag på lönen... Dags att byta jobb.

Representation

Igår blev jag ombett/tillsagt att ta på liknande kläder idag för att gå på en invigning av ett sjukhus. I mina öron är det en inomhusaktivitet. För chefen var det givet att det var utomhus. Jag kom klädd i min lilla kjol och frös mig igenom eventet. Det var första spadtaget som vi skulle se. Vill även tillägga att fyrverkerier gör sig bättre mot nattsvart himmel än i morgondis.

Vi fick även uppleva VIP-entré med röd matta... för bilen, orkester (två samtidigt som spelade olika låtar), konfetti och en hel del doktorspresentationer (viktigt att de viktigaste blir nämnda). Vi andra "viktiga" fick en orkidé fastnålad på jackan.

Det var en intressant tillställning. Jag kunde inte prata med så många beställare eftersom de bytte ut Miranda mot Chris.

Som tack för att jag kom (och bidrog med min västerländska "skönhet") fick jag en flaska vin.

Möte med "politikerna"

Imorse var det dags att möte de fyra glada politkerna som skulle se hur det gick för oss i tävlingen. (Arkitekturtävlingar här ter sig inte som i Sverige.) På mötet var jag, chefen, hans sekreterare Miranda och David. Mötet hölls på kinesiska och det var väl lite lagom underhållande. De sörplade i sig varsina två stora tekoppar med kaffe. De blev mycket imponerade över lasermätaren som fungerar som distanspekare. Samtliga fyra var icke-rökare!

Helt plötsligt, utan att jag hann bli förvarnad, reser sig kvartetten upp och rusar ut. De såg jätteglada ut. Miranda förklarade att de skulle åka i förväg till lunchen. 

Lunchstället var en ny upplevelse för mig. Det var en restaurang som var gjord för affärsluncher. Så vi fick ett eget rum med tillhörande servitris. 

Vi satt i hierarkisk ordning och min chef fick äran att sitta vid den finaste servetten. Jag fick sitta vid Miranda som hade till uppgift att översätta allt till mig. Min uppgift var att vara västerländsk och snygg.

De glada kineserna ställde två frågor till mig under middagen. De ville veta var jag kom ifrån och så ville de veta vad mitt namn betydde. Ehhh... Rep? Helt ärligt så ljög jag. Jag sa att det var samma sak som Kristina. Orkade inte dra in Karolina och smeknamn och hela den historien. Mitt andra namn är Kristina och de vet mina kollegor om efter som de sett mitt pass så många gånger nu. Jag är nöjd med lögnen. Det verkade politikerna också vara.

På menyn stod ca 20-25 rätter, exempelvis lotusrot, hajfenssoppa, hummer, helstekt duva och svart-huvud-svamp (kan vara tokigt översatt från Mirandas översättning). Alla rätter placerades på en sån där rund skiva och så snurrade alla på den och åt direkt från faten med sina chop-sticks.

Vi fick en trögflytande vit dryck som smakade lite sött. Färg och konsistens fick mig att associera till helt andra saker... Det smakade inte helt vidrigt och var gjort på ris, förvånansvärt nog.

Under middagen fick politikerna obligatoriska gåvor (läs mutor) i form av europeisk choklad. Vi är ju trots allt ett "europeiskt" företag.

Efter att politikerna kilat lika hastigt från detta rum som från konferensrummet kom chefen fram till mig och sa att jag hade varit toppen under mötet och att jag var snygg och hade fina kläder på mig... :) ...  :( ...??? Så imorgon, onsdag, ska  jag följa med på en annan representation med företaget. Det har inte med mitt projekt att göra utan jag ska se västerländsk och snygg ut. Jag ska samma typ av outfit imorgon som jag hade idag. 

Hur mår jag egentligen?

Jag har fått frågan flera gånger nu och jag kan tänka mig att det inte verkar så bra men ni ska veta att jag på ett sätt älskar detta. Varje sekund är spännande! Det är en utmaning hela tiden och jag känner mig överväldigad, förnedrad, förvirrad och uppskattad om vart annat. Jag gillar inte min bostad, men jag är glad att jag har en i Shanghai. Jag hatar mitt företag, men jag är stolt över att ha ett i Shanghai. Jag var sjuk i helgen (inte bakis), men kan nu berätta att 14 timmar på jobbet utan mat och rast gjorde under.

Det är klart det finns stunder då jag bara vill ge upp och fara hem till tryggheten. Men ni som känner mig vet att jag trivs lika bra i dammig Homa Bay som på ett lyx SPA i skärgården. Det är omväxlingen och möjligheten att få nya erfarenheter som får mig att må bra.

Ni kan kalla mig Speer, Lina Speer

Det är få poltiska arkitekter som gjort sig kända genom tiderna men Hitlers Albert Speer tror jag de flesta känner till.

Nu kan ni en till: Lina Goldén

Idag fick jag veta vad projekt 901 är. Tror inte att jag får berätta detta egentligen. Kan säkert få stora konsekvenser om fel person får reda på det.

Jag ska rita ett nytt "government office", dvs ett tillhåll för partiet och deras bihang. Jag har idag fått utbildning på vad som gäller i äkta sann kines-kommunist-arkitektur. Det är banalt och pinsamt men samtidigt ett måste. Efter att ha fått denna fakta var mer eller mindre hela projektet tvungen att ritas om.

Designen står inte jag så mycket för utan chefen bestämmer allt. Jag fungerar mest som ett bollplank och som ritslav. Kan citera chefen från måndagsmötet: "Ni är inga individuell arkitekter utan ritar det jag säger till er att rita."

Men... Hur PK är detta? Jag skulle inte vilja rita en bordell, en gåsfjäderplockningsstation eller ett koncentrationsläger heller. Att rita ett kommunistiskt diktatoriskt högkvarter känns lite sisådär. Men jag är helt övertygad om att det bara kommer hända en gång i livet.

Hahaha.... Det är ju helt sjukt. Förstå vilken punkt på CV:t "ritat kommunistiskt kontorskomplex 90 000 m2, Nanjing, China".

Imorgon ska jag på möte med dessa politiker. Det är hysteriskt spännande och jag tror att jag lär mig hur mycket som helst om... ja... något... mycket... annorlunda.

Hursomhelst... måste hitta ett nytt jobb!

Måndag: överraskningarnas dag

Det började med en fortsättning från helgen. Jag vaknar upp och mår dåligt. Men eftersom vi har obligatoriskt måndagsmöte kl 9 tänkte jag att jag skulle dra mig dit för att sedan avlägsna ganska snart. Annars hade jag tvingats till ett "alien hospital" för ett intyg.

Det var hur tungt som helst att ta sig till jobbet. 15 minuter promenad fick min puls att rusa.

Väl framme, överraskning nr 1, de har byggt om kontoret under helgen. Rivit en vägg och möblerat om. Jaha... där ser man.

Här kommer resten av dagen kortfattat:

Inledning av mötet: Utskällning av hela teamet (förutom Lina som skött sig tillräckligt bra :)

Antal nya medarbetare: 2 st. kinesiskorna Vivianne (Pretty Woman?) och Miranda.

Cigaretter under mötet: bara 4.

Antal personer sparkade: 1 styck Sergei. Han hade missat en inlämning och tagit ledigt en dag som inte passade chefen. Han kommer inte tillbaka mer.

Antal kollektivbestraffningar: 1 st. Hela kontoret ska vara tillgängliga 24 timmar om dygnet resten av veckan. Sjuk, familj, fest... spelar ingen roll. Chefen har avsatt hela veckan på kontoret för att förbättra sina medarbetare.

Konsekvens av ovanstående: Missar antagligen José Gonzales koncert på torsdag. Något jag sett fram emot mycket och länge.

Antal presentationer att producera under måndagen för mig: 1 st.

Mängd färdigt material: 1 sida av 19

Datorer under omkoppling fram till kl 14: min

Antal raster under dagen: ingen

Mat: Två bananer, en muslibar, en minikaka och ett glas champagne. Smakade även ankmage (eller den del som sitter lite ovanför magen...? magsäcken kanske) och fiskchips som är godis för kineser.

Avtackningsfest: för David. Obligatorisk närvaro och champagne.

Antal timmar arbetade: 14

Antal gånger jag ville gråta: 2

Insikter: måste hitta nytt jobb.

Mest tänkta tankar: "Där förlorade Vincent mig i teamet." "Jag vill här ifrån."

Antal gånger som chefen korrigerade mina uppgifter: 2

Bästa med dagen: min kvällsdusch och sekunden då jag somnar.

Nanjing

Har precis sett dokumentärfilmen Nanjing. Känner du till japanernas attack på Shanghai och Nanjing 1937? Trodde väl det. Det kallas för våldtäcken av Nanjing. Man kan säga att japanerna gick lös på invånarna på alla sätt och vis. 

Lika osmakligt som alla andra krig men hemskt att de västerlänningar som var i det blev tystade. Japanerna själva förnekade det de fick se på filmerna och bilderna som dokumenterat händelserna och de överlevande ifrågasätts. Hmm.... Jag brukar också förneka "dagen efter"...

Evakuering

Det var bara en tanke som slog mig igår. Det höll på och sprängde något, antagligen i tunnelbanebygget här nere. I vanliga fall brukar ju närboende förvarnas, men hur skulle man göra det här? Tankarna ledde vidare till en ev. evakuering för t.ex. gasläcka. Är det möjligt att utrymma alla närboende inom rimlig tid? Skulle vara om de stoppade all trafik och for runt med en megafon och hoppas alla hör.

Lugn och ro

Efter att ha spenderat hela lördagen i sängen, 100% kräkfärdig, febrig, allmänt dålig, självömkande och orkeslös, fascineras jag över hur tyst det är i lägenheten. Jag hör lite bilar från badrummet och lite stegljud från lägenheten ovan, men annars tror jag att jag funnit bland de tystaste lägenheterna jag varit i Shanghai. 

Vår

Veckans vårtecken: 20 grader. Behövde inte ha vantar och halsduk på jobbet. Sov med bara ett täcke i natt. 

Swedish Young Professionals

Genom facebook hittade jag ett event här i stan. Unga svenskar samlas då och då på en tillställning. Igår var det partaj på Sin Lounge. 

Innan det åt jag middag med Jocke och hans vänner. Det var så trevligt som det kan bli. Fast det blir sällan maximalt, när man har feber och mår illa. Jag kunde varken äta eller dricka, men jag tycker att jag lyckades hålla god min och så var jag dessutom hemma tidigt. (Det var inte ljust när jag kom hem i alla fall).

Jag träffade lite olika svenskar. En Jonas, en Alex, en Sofia, en Jenny och en Mattias. Alla supertrevliga och lokalen var riktigt fin. 

Inte alltid självklart.

Under min och Maggies introvecka har vi fått reda på att vi ska försöka lära oss så mycket som möjligt. Jag har läst alla dokument som finns om Lemans rutiner och jag har gjort en uppgift, mini projekt, där jag visat att jag fattar systemet och antagligen också visar att jag behärskar arkitektur.

Maggie har så klart fått samma uppgift men alla tar emot en uppgift på olika sätt...

Maggie fick dokumentet som beskrev "mini projektet" och blev till delad 8 timmar, precis som jag fick. Jag levererade en presentation. Maggie läste dokumentet i 8 timmar. Oj va hon läste. Men hon producerade inget. Som sagt... Inte alltid självklart.

Jobberbjudande 2...tror jag

När jag var här för två år sedan som turist, var jag på en intervju på en praktikplats på ett företag som heter ECS Partners. Jag fick sedan ett erbjudande om att komma hit och praktisera men tackade då nej eftersom jag precis nyligen hade börjat jobba på Metod i Uppsala.

Jag var i kontakt med dem innan jul också och fick samma erbjudande då, alltså en praktikplats med 4000 rmb i lön. Jag tackade nej eftersom jag tänkte överleva också.

Jag mailade Elizabeth här om dagen för att se om saker och ting förändrats och om de kan tänka sig att anställa mig för 15 000 rmb/mån. Idag fick jag svar. Hon undrade om det var mitt enda krav och om de erbjöd mig 15 000 rmb om jag skulle tacka ja till jobbet då.

Jag tror att det är ett erbjudande men känner mig lite osäker. Ska föreslå ett möte.

Jean jobbar vidare med Zeidler. De har nu i veckan flaggat för att de tar upp sökandet efter någon och Jean mailade att han jobbar för att det ska bli mig de väljer. Tror att det är Jean som löneförhandlar då också. Jean ska återkomma imorgon. Håll tummarna nu!

Test

Idag hade jag en riktigt rolig dag på jobbet. David var inte bakis utan vi var riktigt produktiva. 

Det var även dags för mig att skriva provet, som en avslutning på introveckan. Jag skrev 100% trots att jag hade två fel. Det var bäst hittills av alla på kontoret. Jag upplevde det inte som särskilt svårt. Jag har fattat en del av det kinesiska tänket och har gått en grundkurs hos Robert i kinesisk företagskultur. 

Fick veta att Sergei fick ca 55% vid första försöket och fick alltså gå introveckan en gång till. Hur det är möjligt har jag svårt att förstå... Men röker man som han gör måste det vara svårt att fokusera på annat.

My baby is back!

Det är platt, passar fint i babs-maskiner och har rest ensam över hela jorden. Men nu håller jag det i min hand. Gissa vad det är!??? 

Hurra! Nu har visa-kortet anlänt. Oj, vad jag har saknat det! Oj, va jag är tacksam för hjälpen som Jocke, Anna och Robert har bistått. Och Sofie såklart som tog sig tid, i all sin stress, och sprang till Pressbyrån för att rädda det lilla livet, när jag själv satt på Arlanda och grät av frustration! Mycket kärlek till er! Vad skulle man göra utan vänner? 

Syskon, en utrotningshotad sak.

Det var någon gång på 70-talet som Kina införde ettbarnspolitik. Idag finns cirka 1,5 miljarder kineser, och hade de inte infört denna lite märkliga regeln hade de enligt vissa källor varit 2,5 miljarder idag.

Detta betyder att det idag finns två generationer inom samma familj under denna poltik och det kommer säkert få sociala konsekvenser. Tänk er ett par som skaffar ett barn. Det barnet får all uppmärksamhet från sina föräldrar och sina mor- och farföräldrar. Det är ju känt att även svenska barn utan syskon har tendens att bli bortskämda. Tänk er då ett helt land med syskonlösa personer! Det sägs att dagens unga kineser har samarbetssvårigheter och är konflikträdda. Tänk er ett helt land med sånna människor!

Drömmen om fler barn får folk att försöka fuska. De på landsbygden registrerar inte sina barn och de som har råd åker utomlands och skaffar barn och återvänder senare till Kina. Korrupta höga tjänstemän har kunna köpa sig fri från alla konsekvenser och även kinesiska kändisar.

Blir man påkommen med flera barn kan man tvingas betala böter som kan vara på flera årsinkomster, man kan även bli utslängd från partiet (oh no!) eller uppsagd från sitt jobb.

Det är ett märkligt system, men jag ser att det kan vara nödvändigt. Kineser kan nog spridas snabbare än både SARS och fågelinfluensan annars.

Shoe shopping!

När jag går till och från kontoret och tunnelbanan tar jag ibland nya vägar för att vidga min vyer och för att lära mig området lite bättre. Idag gick jag förbi några små lokala affärer och shoppade loss lite. Tycket att jag var värd det efter att ha lyckats knipa ett arbetsvisum. Kunde även fira att jag får 800 rmb av AirChina för deras strul på förra hitresan.

Mina fynd blev 2 varma tröjor, polotröjor, som jag kan ha på jobbet. 59 rmb/st. Det blev en blålila och en mullvadsfärgad.

I nästa lilla butik hittar jag massor av skor. Jag har små fötter, stl 35-36, så det är svårt att hitta bra skor i Sverige. Kina däremot kan vara rena paradiset!

Jag slog till på de som är på bilden. Tog två par, guld och svart, eftersom de satt perfekt och var relativt bekväma. 69 rmb/par! Jag tycker de är kalasfina! Skoshoppande går upp till "top 5 best of China". 

Alien employment permit

Nu är det äntligen färdigt!

Project 901

Idag blev jag inkallad till chefen. Jag fick reda på mina kommande arbetsuppgifter för en månad framåt. Tävlingen som jag gör tillsammans med David, project 901, ska bli mitt sen. Han och jag gör det tillsammans denna vecka sen är det jag som ta över.

Det är ett statligt kontorskomplex på 90 000 m2 som ska göras på två veckor :) Säg inte att jag sa det för jag får inte berätta att jag gör den tävlingen ;) 

Eftersom det är klar om en månad så kan det vara läge att sluta efter det och det blir det enda jag gör för Leman, men då måste jag säga upp mig denna vecka...

Under mötet hann chefen röka 5 cigaretter.

Senare var det möte med hela design teamet. Chefen skulle dela ut ansvar till lite olika människor. Jag tycker att det är den bästa lösningen tills de hittar en manager för avdelningen. Jag tog inte på mig något ansvar :)

Under detta möte rökte Sergey 6 cigaretter. Amy 2. Chefen 2. Chris 1. 

Low fat diet

Idag var jag och hämtade min medicinska rapport som ska göra mitt visum permanent. Jag har blivit 2 cm kortare och 4 kilo tyngre, men inte bara det. Jag har hyperlipidemia. Jaha... Ska jag dö nu? Läkarens rekommendation är: Low fat diet. 

Utan att ha någon större aning om vad hyperlipidemia är skyndade jag mig tillbaka till kontoret och började googla. Fick snart insikt i att det handlade om för höga fetthalter i blodet.

Enligt kinesiska siffror ska man ha mellan 1.nånting-3.36. Jag har 4.18. Är det någon som är kunnig och som kan berätta om det är intensiven nästa som gäller?

Enligt mitt googlande är under 5 normalt i Sverige. David tyckte det var hysteriskt kul att jag blev rekommenderad "low fat diet" och mina kollegor ska hålla koll på mig så att jag inte överkonsumerar grädde och flott. David hade fått mer eller mindre ett dödsbesked i sin rapport. Hans hjärta skulle snart sluta slå för alla hans värden var för höga, så jag vet inte hur allvarligt det där är.

Design manager

På mötet imorse kom det fram att det inte finns nån ersättare efter David, som slutar till nästa vecka. Frågan gick ut till alla om det var nån som kunde tänka sig rollen. Schweizaren sa typ: Hö hö... no way, than you are fucked. Ryssen: Hö hö... no way.

Mycket intelligenta uttalanden från mina kollegor...

Kineserna sa ingenting, antagligen fullt medvetna om att deras chanser är små. 

Då är det inte många kvar på kontoret.... Det är jag. Vill jag? Nja... tror inte det. Eller...? Jag vobblar lite. Ena stunden ser jag det som ett tillfälle andra som ett självmordsförsök. 

Problemet är att det måste finnas nån som tar rollen och jag är den med mest erfarenhet (otroligt men sant.) Det är ingen av kineserna som tar plats och som verkar ha självförtroendet att ta rollen.

Jag har ju visserligen bara jobbat i mindre än en vecka... Hur som helst, så har lösningen att plocka in mig som tillfällig manager ventilerats mellan mig och David. Men jag är fortfarande osäker. Jag har ju för avsikt att lämna kontoret, så mitt samvete gnager. 

Jag är inte helt medveten om vad som väntas av en design manager. Men jag vill samtidigt inte jobba utan en manager. Det skulle få kontoret att somna. Jag ska försöka att inte ens fundera på det utan ta det om förslaget tas upp av Vincent eller David.

Visst är det okej...

...att redan nu söka andra jobb? 

Ju förr desto bättre känner jag.

Hemma hos reportage

Tänkte visa runt lite i mitt nya hem.

Välkomna in i köket. Observera köksluckorna. De är monterade så att bara de två yttersta går att öppna :)

Vardagsrummet med den intressanta soffan och en trevlig tysk Justus...

...och en typisk kinesisk möblering av matbord med en kinesisk Cindy.

Här är mitt rum. Stor hård säng med IKEA lakan och täcken. Små bilder på väggen från IKEA. Sänggaveln är i trevlig hårdplast och med inbyggd belysning. 

Garderoberna har två fejkdörrar. Det finns inget bakom.

Badrummet. Där ser ni toaletten som inte fungerar. Mitt välmatchande duschdraperi i rödaste rött och fönstret som inte går att stänga.

Utsikten är inget att skryta med. Jag bor bara på åttonde våningen.

Tips från en kines

När jag var i filmbutiken i tisdags kom en kines fram till mig och räckte fram en film och sa att den var bra. Filmen hette "slumdog millionaire". Jag läste på baksidan och den verkade ganska bra så jag slog till. Nu har jag sett den och jag ÄLSKAR den.

Den hade allt. Spänning, kärlek, bra karaktärer, underbara scener, hopp, förtvivlan, glädje, bra story. Jag vill se den igen!

Superstar!

Eftersom jag inte klippt mig sedan september tyckte jag att det var dags att unna mig lite skönhet. Jag var på väg till frisören med topsen, men gick förbi en annan som såg fräschare ut och frisörerna själva hade fina frisyrer.

Jag gick upp till salongen och fick slå mig ner på en gång. Jag blir tilldelad en frisör med stor passion för sitt yrke och han agerar med hela kroppen i mer eller mindre varje klipp. Ni skulle sett när han fönade. Det var värre än att se tv-kockar hacka lök. 

När han var klar sa han bara: Superstar!

88 rmb fick jag betala för hela kalaset. Då ingick massage, bästa schampot och en assistent som lyfte på vissa hårsektioner när frisören behövde det.

Här är min nya "Superstar-frisyr". Jag vet det ser ut precis som vanligt. De toppade bara :)

Tur att jag inte var bakis idag.

Fick en otrevlig överraskning direkt efter att jag vaknat. Mitt andra besök på min privata toalett blev det sista på länge. Det var stopp. Tvärstopp. 

Jag ringer till dem jag hyr av och de ska skicka någon på en gång. Jag sitter på rummet och väntar ett tag tills det ringer på porttelefonen. När jag svarar verkar den inte fungera. Det ringde två gånger till och då tar jag på skorna och springer ner. Det var ingen där så jag går tillbaka upp igen. Min tyske rumskompis Justus kommer hem strax där på. Han säger att hyresvärdarna hade ringt honom och sagt att deras kinesiska representant försökt komma in men inte lyckats. Han var på väg tillbaka så det skulle lösa sig. 

Det kändes inte som hela världen att det var stopp i toaletten, tills Justus säger att det är det i den andra också!

Rörmokaren kommer ganska snart där på med all utrustning... eller? Nej, han har bara med sig en sugpropp (eller vad heter de där sakerna som man nästan bara ser på tv?) Han lyckas till slut fixa en toaletten, men min ska de ge sig på i veckan igen.

Jag avancerar ;)

Idag gjorde jag framsteg :) Jag tror att Davids annorlunda stil är en kombination av flera osvenska faktorer och främst att jag ska testas lite. Jag går ju introveckan och alla ska genomgå samma övningar. Nu jobbar jag visserligen samtidigt men jag tror nog han pejlar läget en del.

Idag har han visat tecken på att han förstår att jag inte är helt novis. Han erbjöd mig till och med att jobba i hans rum istället för i modellrummet, där det är utomhustemperatur. 

Jag hoppas på att kunna bidra med lite bättre stämning på detta kontor för det är riktigt dystert.

Sergei bidrar bara med cigarettrök. Chris går om kring med sin ytterjacka hela dagen och säger inte så mycket mer än att han svarar på tilltal. Polly är väldigt fokuserad på sina receptionsuppgifter och kinesen lägst in jobbar på väldigt bra, men han viskar bara när han pratar. David säger mest "fuck" med Arnold Schwarzenegger brytning. 

Det är ett stabilt gäng det här :)

Mina bästisar är tillbaka!

Nu känner jag mig helare. Mina två bättre halvor är hemma igen! Anna och Robert :) De var glada och lite bruna efter sin semester i Australien. Vi träffades efter jobbet och åt en trevlig middag. 

Idag kunde jag glatt berätta för Raissa, administrations tjejen, att jag nu har en adress så hon kan ansöka om mitt "resident permit". Vad det är vet jag inte men det är ett tvång i alla fall.

Hon blev glad men inte nöjd. Jag var tvungen att registrera mig på polisstationen för att det skulle färdigställas. Till råga på allt hade jag inte fått tillräckligt med papper från dem som jag hyr rummet av. 

Jaha.. Då var det dags igen. Börja ringa och smsa och mail för att få tag på nån av dem. De visste ju att det var för mitt "permit" som jag behövde rummet så fort så jag fattar inte att jag inte fick ett komplett kontrakt från början... Men jag tror att jag har slutat fundera på sånna saker.

Tills slut får jag tag på dem och de skulle fixa det på en gång och möta mig på polisstationen. 

Registreringen tog mig ca 2 timmar, men är nu klar. Raissa har nu fått alla mina papper och jag har kunnat skriva kontrakt med Leman och nu väntar bara medicinska rapporten på måndag för att mitt visum ska bli permanent. Bara och bara... :)

Jag har flyttat!

Jag bloggar från min nya lya :) Det blev så klart inte som jag hade tänkt mig, men det här får funka en månad i alla fall.

På förmiddagen smsade jag med Sammy, killen som fixar bostad åt mig. Han meddelade då att de inte kunde få tillgång till den lägenhet som jag skrivit på för. Jag blir måttligt irriterad, men håller mig ganska lugn. Han frågar om jag kan tänka mig ett rum med samma hyra och standard fast i det området som jag bott i hittills. Jag behöver ha en adress som gäller ett tag till så jag känner mig ganska pressad. Det är mitt arbetsvisum som kräver det. Jag har dessutom lovat Anna och Robert lite husfrid till de kommer hem.

Hursomhelst så har det funkat bra att ta tunnelbanan till jobbet så jag säger att vi kan åka och titta på det på lunchen. Vi bestämmer en tid och en plats.

När jag kommer dit så står jag och väntar i 40 minuter utan att det kommer någon. Mobilnumret som jag fått funkar inte. Efter ett galet smsande och ringande får jag tag på dem och ser till att de förstår hur irriterad jag är. Jag tar helt enkelt taxi tillbaka till kontoret och surar över att inte fått i mig nån lunch.

Det blev inget på fikarasten heller, mer än en banan mitt i ritandet.

Med en massa tjat och gnat så lämnar jag kontoret prick kl 18 och beger mig till lägenheten för att kolla på det utlovade rummet. Jag hamnar för första gången hos en taxichaufför som inte hittar. 

Väl där slår jag till utan större granskning. Jag får nyckel och följer med tjejen och hämtar en bäddmadrass, hårtork, lampa och lite annat. Så tog jag mitt pick och pack från Anna och Robert och flyttade in i mitt nya rum.

Jag bor i ett stort rum med eget badrum. Min lägenhetskompisar är en tysk kille och en kinesisk tjej. Jag har inte hunnit prata så mycket med dem än.

Lägenheten ligger vid samma tunnelbanestation som Anna och Robert och man kan nästan säga att vi är grannar. Jag tar en gammal bekant bild för att visa var jag bor nu :)

Nu ska jag sova i min nya stenhårda säng. Natti natt!

Andra dagen

Det var inte så står skillnad mot igår. David kom till jobbet sent och var bakfull på riktigt. Han betedde sig allmänt odrägligt och viftar, låter och svär. Den andra nya tjejen hade fått jobba till 10 igår kväll. Tuff första dag för henne. Tur att David antagligen redan var full på nån krog när hon lämnade kontoret.

Vi håller på att lära oss mer om deras filsystem och jag kan redan nu berätta att jag verkar kunna det bättre än David. Han frågade mig en sak idag för att han själv inte visste.

Precis som igår så gav han mig uppgifter med ganska optimistiska tidsramar, men jag fixade allesammans. med positiv respons från David. 

Allt vi gör bedömmer David med ett betyg. Det finns två nivåer, Q1 och Q2. Får man många Q2 kn man få högre lön.

David är vän med Chris och Sergei och som det ser ut på deras uppgiftsbörda så är det alltså mer eller mindre jag som är den som jobbar nu. Chris trillade in vid kl 12 och var bakis. Hade varit ute till 3 på natten. Sergei har haft samma bild uppe på skärmen hela dagen och han är väldigt fåordig. Idag frågade jag om jag kunde låna en bok av honom, varpå han mumlade ett svar på halvt ryska och halvt engelska. I mina öron lät det som ett "ja". Efter 10 minuter kommer Sergei och säger "Det är inte det att jag inte tycker om dig, men jag sa att du inte fick låna min bok." Så tog han den och gick tillbaka till sitt skrivbord. 

Det är ett väldigt intressant kontor...

Har också kollat lite mer på hur många som jobbar på Lemans och hur många projekt det gjorde förra året och så där. 10 personer. 6 projekt förra året. Nu är ju projekt i Shanghai större än i Sverige, men jag har lite svårt att förstå det trots allt. 

Lucky no 3, forts.

Det verkar som om jag måste göra ett tredje försök att flytta in i min nya lägenhet. Jag skulle fått nyckeln idag... igen. Men det är en tant som måste skriva på ett papper och hon är inte nåbar. Nytt försök imorgon.

Ledsen, Anna och Robert, men jag verkar hänga här 24 timmar till. 

Bara två veckor kvar :)

Imorse hade jag lite lägre förväntningar än i måndags. Jag kom dit vid nio och sen rullade det på ganska bra.

Jag är inte alls förvånad att de hade gjort plats för mig längst fram. Det första du ser när du kommer till Leman är receptionisten, det andra är mig. Men det var ju lite därför jag blev anställd ;)

Jag och Maggie, en kinesisk tjej som också började idag, fick börja läsa på lite om filorganiseringen och sånt. Inget revolutionerande än förutom att vokabulären är lite oklar.

Sen fick jag veta att David skulle vara vår "supervisor" första tiden. David är från Österrike, i min ålder, ser bakis ut och talar som en gammal alkis. David har jobbat mindre än två år sedan han tog examen och är redan "designchef" på Leman och berättar för alla vad de ska göra.

Han sa direkt att vi skulle hoppa över intro och börja jobba för de hade så mycket att göra. Jag skulle göra sektioner av ett område i Nanjing, som ska få 90 000 m2 (!) kontor och David hade vissa visioner som jag skulle se om de funkade. 

Systemet på Leman är att man får en uppgift och en tidsram för uppgiften. Görs den inte inom denna tid så är det "mitt fel". Det är alltså David som ger både uppgift och tidsram. Nu ska inte jag såga David på något vis men han verkar mer nöjd med sin maktposition än med något annat. Jag fick 2 timmar på mig att göra sektionerna. Jag bara en planritning på tomten. Så jag skulle hitta både platsen och omgivningarna i Google maps och räkna ut höjder och avstånd och sen skulle jag rita upp det i CAD. Det var min första dag med CAD, deras datorer och deras skrivare. Jag sa det, men det hade ingen betydelse. 

Hur som helst insåg David att det kanske var lite tajt om tid, så om jag gjorde en sektion till skulle jag få två timmar till. Tack David!

Jag var i princip klar när David kom till mig och sa. "Oj va snabbt du jobbat på. Jag kan avsluta det där så ska du få en ny uppgift." Jag påpekade att jag inte var helt klar utan att det var några kosmetiska saker kvar. Men han skulle ta det, sa han.

Nu skulle jag bygga modell. Jag fick tomten utskriven på en A1 i skala 1:500. Nu skulle jag räkna om måtten från skala 1:1500 till den nya skala och bygga volymer av kringliggande bebyggelse. Jag fick 2,5 timmar på mig.  Observera att detta kontor saknar skalstockar och miniräknare! David har en miniräknare dock.

När jag står och sågar frigolitkuber kommer David och säger att han har skissat utifrån mina sektioner och det var ett fel. Självklart var det det. Jag hade ju inte gjort klart. Han hade skissat i 10 minuter, så vad spelade det för roll? Jag sa att det var bra att han såg det, vad annars ska jag säga.

Jag hann klart med modellen och David verkade nöjd. Han pratade till och med lite med mig. Han lät fortfarande bakfull. 

Den goda nyheten är att David slutar om två veckor :)

På Leman finns alltså nikotinisterna David, Vincent, Chriss, Amy, Sergej och Mr Nånting som röker dagarna i ända. Jag stinker verkligen och ögonen tårades flera gånger av röken. Men det är nog bara att gilla läget. 

Nå.. det var dag 1. Ska bli ganska intressant att se hur jag kommer trivas här och hur det kommer att bli. Om jag ska ge första dagen ett betyg så är det nog ändå 6/10. Men då jämför jag inte med något annat än mina egna förväntningar. Krook & Tjäder och Metod var båda mycket mer angenäma att komma till :)

Jag såg ingen charm alls...

... möjligtvis scenografi och smink. Men vad var grejen? Budskap? Feel-good? Verklighetsbaserad? Skulle inte tro det... Nån annan får förklara varför man ska se The curious case of Benjamin Button. 

På menyn

Eftersom mitt visakort fortfarande är på vift måste jag hålla en stram budget. Jag försöker leva på max 30 kr/dag. Vad äter man då? Här är den vanligast menyn för mig.

Frukost:

1 knäckebröd (inhandlat på IKEA) med nån form av "glada kossan" ost kopia, ett glas juice och en apelsin. = ca 10 kr

Lunch:

Nudlar = 3 kr

Mellis:

Banan och äpple = 2 kr

Middag:

Sushi 5 bitar och ett äpple = 10-15 kr

Kvällssnacks:

Frukt, t.ex. jordgubbar eller pomelo = 3-5 kr

Snapshot från nudelhyllan

och från sushikiosken.

Lucky no 3

Ikväll skulle jag ha flyttat in i min nya bostad. Jag har packat och väntat på klartecken att få nyckeln. Nu, vid kl 18, får jag ett sms där det står att jag inte kan flytta in förrän imorgon. Jag kommer alltså att packa upp flyttlasset för andra gången. Det verkar som om "lucky no 3" är standard här i Shanghai. 

Jag kom hit på tredje försöket. Jag börjar (antagligen) jobba det tredje försöket. Det är mitt tredje arkitektkontor jag får anställning på. Jag bor just nu i lägenhet 33. Lägenheten jag ska flytta in i har nummer 801, men ligger på 339 Xikang lu. 

Dagens filmtips

Changeling

Först tyckte jag att storyn verkade som något man sett tusen gången. Men blir man inte berörd av alla orättvisor, hopplöshet och maktmissbruk i denna film, så vet jag inte vad.

De har en maskin i denna film som de kopplar på patienter (vill inte säga för mycket...) som liknade EKG-maskinen som de använde på mig idag. Fast de satte inte nypan på huvudet.

Fish! Fish!

Nyss hemkommen från den medicinska undersökningen. Om jag inte hade HIV innan så har jag nu för första gången i mitt liv utsatt mig för risken att få det. Men ett gummirör virat runt armen och en nål som tömmer mig på blod såg jag mitt liv fara förbi framför ögonen.

Det var inte precis som på svenska sjukhus där de frågade om det gick eller shitchatta lite vid sidan av, utan här var det pang på. 7 olika undersökningar i 7 olika rum på mindre än 30 minuter.

Först fick jag fylla i en blankett, namn, ursprung, HIV? Nej. Syfilis? Nej... Sen fick jag byta om till en bomullsrock. Väga. Mäta. Synundersökning. Blodprov. Lungröntgen. EKG. Blodtryck. Operationsundersökning (kollade så man inte hade ärr nånstans så att jag inte hade ljugit om nån operation). Kvinnan innan hade inte berättat att hon hade tagit bort blindtarmen, men de kom de på under denna undersökningen. Anledningen till att jag vet det är för att jag satt i samma rum som henne när hon blev undersökt. Det var inte så knussligt.

Sista undersökningen var ultraljud. När sköterskan säger "Fish!" blev jag lite nervös. Vad i hela friden, tänkte jag. "Fish! To the left." Jag måste sett helt borta ut. "You are fish! Go to the left." Aha! "Finished" men säg det då. Så jag hade inte en fisk i magen. Det var ju lugnande!

Jag tog en sväng förbi videoaffären och köpte på mig några filmer till. Det är det bästa sättet att få tiden att gå här. 12-24 kr kostar en film. Benjamin Buttom, Juno, Breakfast at Tiffany's, Lost in translation, Slumdog millionaire och första säsongen av Gossip Girl. Tänkte att jag skulle ha att göra tills Anna kommer hem.

Men när jag står i hissen till Anna och Roberts lägenhet ringer Raissa på Leman och säger att undersökningen gått bra och att jag kan börja imorgon. Det svänger hela tiden. Men nu är det i alla fall tänkt att jag ska påbörja min intro-kurs på jobbet. Men jag tror inget förrän jag går från kontoret imorgon :)

mamma hampa häst banna

Ordet ma får fyra olika betydelser beroende betoning. Kinesiska verkar ha enkel grammatik (väldigt likt barnboken Max kaka) men betoningen.... Anna sa en gång att det var fördelaktigt att ha ett musikaliskt öra. Det har inte jag :( Mina lektioner i diverse olika flöjter känns inte alls fördelaktiga just nu.

Jag slog upp kinesiska boken och har suttit här i några timmar nu. Har även försökt boka en lektion imorgon (gårdagens ställde jag in). Jag måste nog gå och upprepa de fyra olika ma ett tag för att de ska sitta. 

Vill passa på att citera Ellen, 4,5 år, "Man måste öva annars blir inte livet någe bra."

Vi ses nästa vecka!

Jag hade svårt att sova i natt. Det är sällan det händer mig. Jag somnade redan vid nio men vaknade vid två och kunde knappt somna om. Jag läste fram till fem och sen vid sju skulle jag upp. 

Jag skickade iväg ett mail till Jean på rekryteringsfirman innan jag gick från lägenheten. Jag ville bara se till att han inte råkade glömma mig. Han har fortfarande som uppgift att fixa jobb till mig :)

Så tog jag tunnelbanan och fick njuta av några väl bearbetade snorloskor som skulle frigöras på väg till jobbet. Jag måste lära mig att alltid ta med min iPod när jag åker ensam.

Väl framme på kontoret kl 9.00 råkar jag vara nästförst och jag får vänta på tjejen som jobbar med det administrativa. Hon dyker upp ganska snart. Vi slår oss ner i fikarummet och hon räcker över en plastficka med två papper och säger att jag ska på den medicinska undersökningen imorgon och att det tar fem dagar att få fram svaret, dvs 10 februari. Sen säger "så vi ses nästa vecka!" och hade ju anat att det skulle kunna ske men jag trodde inte att jag inte ens skulle få vara på kontoret innan alla dokument var klara. Introveckan trodde jag nog att man kunde påbörja. Men nix pix kakmix, här ska väntas ytterligare en vecka. 

Lite snopen står jag alltså på gatan redan 9.30. Jag börjar promenera söder ut och känner att jag behöver lite luft och motion i terapisyfte. Men efter bara 10 minuter börjar det regna och jag tar taxi hem. 

Jaha.... vad gör jag nu då? Ska försöka komma iväg på en kinesiska lektion ganska snart och kanske nån till redan denna vecka. Kanske ska åka till Nanjing eller nån annan stad i närheten och kolla in den nu när jag har tid över. Nej just det... jag har inget visa-kort = inga pengar tillgängliga. Det kan hända att det dyker upp om några dagar så jag får ge mig till tåls. Det verkar vara min nya grej, att vara tålmodig....

Skype

Har precis avslutat ett 40 minuter långt samtal med min moster över Skype. Vilken underbar grej det är! Grattis!

I och med tidsskillnaderna så kan man nästan bara prata på helgerna eller bestämma en tid på natten då kan man prata. Jag kommer försöka ha skype på när jag är hemma på helgerna. Så se till att adda mig ni som kan. linagolden är mitt användarnamn.

Bostad - check

På förmiddagen, strax innan jag skulle åka iväg till IKEA, fick jag ett mail från Sammy som är en bostadsfixare här i stan. Jag träffade honom förra gången jag var här och han undrade om han kunde hjälpa mig med bostad nu? Jag frågade vad han hade och ha sa att han hade något som han trodde skulle falla mig i smaken. Det var ett stort sovrum med eget badrum i en lägenhet bara något kvarter från Lemans kontor. Så jag åkte dit för att kolla in stället och det var min kopp te, så jag tog det. Det var bara 500 kr dyrare än "skrubben" och ligger alltså superbra till.

Jag får flytta in på tisdag när det är städat och de fixat internet.

Det kommer att flytta in två franska tjejer där senare och de delar på ett badrum. Jag fick dessutom hyra bara en månad i taget plus att jag slapp förmedlingsavgiften på 900 kr!

Efter det åkte jag till IKEA och köpte täcken och kuddar och sånt. Slog till på en påse alhgrens bilar i Sverigeshoppen också.

Nu har jag så pass stor säng att ni är välkomna att hälsa på även i februari ni som vill och kan! 

Jag avbokade kinesiska lektionen idag. Det hade jag inte hunnit med om jag skulle ha flyttat idag också. Jag har skjutit upp den till senare i veckan. Nu ska jag ladda ordentligt inför morgondagen!

Dagens filmtips

Vicky Cristina Barcelona