Vykort!

Jag trodde jag var inne i lugnet efter stormen. Hade inte förväntat mig någon post på länge efter min födelsedag men idag när jag kom hem låg ett vykort i brevlådan. Tack Hanna! Grattis till jobbet!

Bilden var av några tussilago. Vi väntar även här på vårvärmen. Temperaturen ligger fortfarande på 10-15 grader. Men jag klagar inte Sommaren brukar vara tillräckligt varm för att man ska längta till kyliga 10-15.

Att vara "snygg"

När jag satt på flyget till Shanghai i januari träffade jag en man som har varit mycket i Kina. Han pratade om att han ofta fick höra hur vacker han var när han är i Kina, men att det aldrig händer hemma. Det är ju himla kul för honom att få uppskattning, men nu efter ett par veckor i detta landet har jag börjat reflektera över min egen reaktion att ofta få komentarer på mitt utseende.
I början tog jag avstånd direkt. Chefen ska inte uttala sig om sånna saker! Eller?
Idag är det med blandade känslor jag tar emot en komplimang. Jag har inte förändrat min värdering av mitt utseende, men däremot börjat se de positiva effekterna det faktiskt har att grundlöst försöka uppmuntra en person. Jag börjar tro att de faktiskt mer försöker säga att de uppskattar min närvaro än att verkligen värdera mitt yttre.
Det kan röra sig om en språkförbistring som så många gånger förr. T.ex. om man ber om inte så "spicy" mat, får man inga kryddor. Kryddstark och mycket kryddor är samma sak.
Trevligt utseende och trevlig närvaro kan jag därför misstänka betyder det samma.

Erfarenhet

Titlar är mycket viktigt här i Kina. Doktor, Professor, Expert, Manager osv.
Jag blev presenterad som "project manager" så sent som i söndags. Kanske inte till min project manager's stora förtjusning... men jag är trots allt från Europa :)
Men dessa titlar är, som så mycket annat, bara yta.
På mötet igår var en professor med och uttalade sig om trafikflödet i området som vi skissar på. Idag frågade jag min gruppchef vad hon baserade svaren på. Erfarenhet sa han bara. Så frågade jag var hon fått siffrarna ifrån. Vi skulle kanske behöva dem. Hur många lastbilar kommer gå från hamnen varje dag osv. Men nej... det finns inga sånna siffror och experten har alltså analyserat platsen utifrån enbart känsla. Vi måste rita in två 24 meters vägar i området, trots att ingen vet om det behövs.
Men tack gode gud för professorns titel, annars kanske vi hade varit tvugna att ta reda på fakta.

Besök

Denna helg har jag varit upptagen med att visa Shanghai för min kompis som är på besök. Mark kommer från England och reser jorden runt sedan ett år tillbaka. Vi bodde på samma hostel i Filippinerna och nu är han alltså i Shanghai.
Vi har varit hos skräddaren och promenerat på the Bund och provat på nattlivet med Lina och Lisa. Jag har även hunnit jobba lite under söndagen.
Ikväll är det tänkt att vi ska ta vår första kurs i kinesiska. Jag har varit på väg länge nu. Ska bli kul att komma igång.

Vi vann!

Foretaget som jag representerat (eskorterat) vann tavlingen. Jag var "landskapsarkitekt" och hade ritat ganska fina poetiska grona strak i ett bostadsomrade. Min medverkar var visst nodvandig, da det stod i tavlingsprogrammet att vasterlandska arkitekters medverkan kravdes. Se sa bra det gick.
Det verkar som att jag kommer fa ett tack fran chefen pa det foretaget och det blir antagligen en visning av Expo-omradet har i Shanghai. Det ar nagot jag vill besoka.
Nasta ar, i maj, kommer Shanghai halla en varldsutstallning och varldens alla stjarnarkitekter finns representerade. Typ... i alla fall.
Redan nu borjar man kunna ana strukturer, sa det skulle vara jattekul att fa komma dit innan hysterin tilltar.

Presentation

Nu har jag haft forsta presentationen for bestallaren till projektet jag jobbar med. Det kanns som en bra bestallare. Han ar kompis med kontorschefen, Mr Mao, och jag fick information innan motet att vi skulle vara avslappnade. Kors i taket. Jag behovde inte fokusera pa att le.
Projektet handlar om stadsplanering for ca 55 hektar hamnomrade pa en o utanfor Shanghai. Vi tittar pa strukturer och funktioner. Bestallaren vill alltsa att vi tar fram ett program. Han vet inte hur han kan nyttja platsen, mer an att han vill attrahera lokala turister och ha fiske involverat. Tycker att det ar ett underbart projekt! Shanghai saknar verkligen en sadan plats.
Jag har jobbat med tre andra killar (tva arkitekter och en gruppchef) pa kontoret och vi skulle alla ta fram varsitt forslag. Tva av dem valde en mycket kinesisk design och jag har tyckt att det har kants jobbigt och att mitt forslag var sa annorlunda och vasterlandskt. Gruppchefen gled som vanligt pa en rakmacka och tog ideer fran oss andra tre. Men det blev klart det basta forslaget med kinesisk tappning. Till min stora fortjusning valde bestallaren en utveckling av mitt och gruppchefens forslag. Sa nu jobbar vi vidare med de tva. Det betyder visserligen ocksa att det blir en del overtid framover. 1 april ar nasta delpresentation.

Tillbaka till Leman

Min förra chef hade inte fått tummen ur och lämnat ifrån sig alla dokument jag behöver för att signa med mitt nya företag. (Jag har alltså inte skrivit på för ECS än.)

Igår tog en av mina chefer upp luren och ringde. Det gick bättre då. Deras ursäkt var att de trodde att jag hade åkt tillbaka till Sverige. Hmmm.... dummaste ursäkten på länge.

Idag kl 14 kunde jag hämta papperna, så jag fick ta en promenad dit. De hade anställt 4 nya. Två tyskar och två kineser. Chris och jag satt och pratade med mina papper färdigställdes och allt verkade flyta på i vanlig takt. Maggie såg helt färdig ut.

De hade fått en vecka ledigt efter senaste tävlingen. Så över 100 övertimmar byttes mot 40 arbetstimmar. Nja... Jag hade inte varit nöjd.

Jag gick så fort jag hade fått mina papper. Hoppas det var sista gången.

På menyn

Jag har lyckats beta av fler spännande och nya rätter den senaste tiden. Vad säga om:

gåslever, grislunga, grodlår, grismagsäck, gummifisk/sjöväxt (oklart), dryck av svarta jordgubbar (johannesbär kallas de nog) och tofu i alla former. Jag gillar inte tofu. Urk! Jag gillade inte det andra heller för den delen.

Har även provat lite streetfood utan att blivit sjuk. Riktigt gott faktiskt. Mina kollegor säger att jag kan lita på de som har grillarna som i små kiosker. Då är det varken rester, hund eller katt.

Min sushi take away är ändå bäst hittills. 

Superstar 2!

Efter att ha jobbat idag, söndag, och även hunnit med lite "eskort" för kontorets räkning, unnade jag mig ett besök hos frisören. Efter att ha fått mode tips från min far och sett min vän Sofia bli vårfin bestämde jag mig för att göra ljusa slingor i håret. Resultatet blev VG. Tonen blev fin men det är lite väl randigt på ena sida. Hoppas det blir bättre när jag inte är fönad som en superstar.

Jag hade 4-6 kineser som jobbade på mitt hår och de verkade alla underhållna av svensk hårkvalité. De utbrast spontant wow! när de såg hur snabbt det ljusnade.

Barbie Mega Store

6 våningar konceptbutik som hyllar Barbiedockan. Det finns allt från utställning till butik, SPA och catwalk. Svindyrt även för en västerlänning, men imponerande för alla. Jag bedyrade butiken ett besök igår efter jobbet. Kan bara vara i Kina och möjligen även Japan som det skulle funka.

Bönder eller barn?

Det är skillnader mellan kineser och västerlänningar. Den saken är klar. Att leva här är en kulturkrock. Många har teorier om varför det är sån stor skillnad.
En del vill hävda att de bara är mindre intelligenta, men det anser jag verkligen inte.
Jag tror att det handlar om att mäniskan kräver mycket tid för att anpassa sig. Just nu håller miljader kineser på att byta livsstil. För bara en generation sedan var alla bönder eller arbetare på något vis. I rekordfart har allt förändrats. Nu finns lyx, rikedom och högteknologi.
Europa förvandlades mycket långsammare och i en takt där vi kunde hänga med.
Den tyska tjejen som jag träffade i tisdag hävdade bestämt att skillnaden berodde på att de helt enkelt är bönder i en storstad. De spottar, fiser, smaskar, ruffas, knuffas och kör bil som dårar. Precis som svenska bönder! Robert berättade för en tid sedan att han sett en dam bajsa i en rabatt. är inte bondig så säg!
Jag har länge velat beskriva kineser som barn. De tänker bara på sig själva och tycker att allt som blinkar och är färgglatt är fint. Men nu gillar jag tyskans teori.
Det finns så klart kineser som inte beter sig som bönder, och de visar sig ofta vara beresta eller ha framgångsrika föräldrar.
Svenska ärke bönder blir också imponernade av fyrverkerier och tycker att det är självklart att släppa väder hur som helst.
Det borde också betyda att om en generation eller två kommer hela denna stad vara annorlunda och mer anpassad för samlevnad dvs inga loskor på golvet eller i tunnelbanan.

Zlatan

Ibland är det skönt att öva på sin svenska. Jag pratar engelska på jobbet och hemma, hör kinesiska överallt och lyssnar på engelsk musik och film. Svenskan övar jag bara i skrift och de timmar jag spenderar med Anna eller med nära och kära på Skype. 

De senaste 90 minuterna har jag suttit som klistrad i boken "I huvudet på Zlatan" av Simon Bank, en av presenterna som kom idag. Zlatan är härlig Förståndig och självsäker. Bra förebild.

Mmmm... Turkisk peppar

Tidigare i veckan fick jag en ny lapp från posten. Men då jag var tvungen att lämna ifrån mig passet till mitt nya jobb, fick jag lugnt vänta med att hämta ut det. Idag fick jag tillbaka det. Det var från min moster. Turkisk peppar, kvali räkost, pocketbok och mera godis. Underbart! 

När jag kom hem från posten berättar min rumskompis, Eva, att hon hittat ett paket vid brevlådorna som var till mig. Denna gång från min syster med familj. Mer turkisk peppar :) ännu mera godis :) ballerina kakor, teckningar och armband från Ellen, boken om Zlatan, melodifestival cd:n, te, puder, en tidning om Victoria och Daniels förlovning och massa annat. Nu har jag två tidningar om förlovning, vilket jag ser som en samling och som därför borde bli värdefullt om några år :)

Tack snälla Mita, mormor, mamma, pappa, Sofia, Ellen, Alice, Åke, Eva, Henke, Elsie och Rolf! 

Polisen

Min hyresvärd fick ett samtal från polisen idag. De skulle bara kolla så jag var där jag skulle. På min adress antar jag. Fint att de kollar till en ibland ;)
Vi tror att det beror pa att jag åkte utomlands en svång och att de då ibland kollar upp så jag befinner mig på den angivna adressen.
Jag är dock lite förvånad. Jag trodde att registreringen var till för att markera att de ville ha kontroll. trodde aldrig de skulle ringa och kontrollera.

Eskortupplevelsen del 2

Igår försökte Dr. Någonting få kontakt med mig. Han vill att jag ska gå på den där middagen. Jag har tackat nej och frågade helt enkelt: Varför skulle jag vilja det?
Svaret från Dr Någonting: "Jag har pratat med honom (kinesiska gubben) och han kan fixa ett bra jobb till dig.

Men jisses. Är det så det funkar??!! Skrämmande! Inte konstigt att så få Nobelpris går till Kina.

En annan fråga är om det är ett bra jobb enligt honom eller bra jobb enligt mig. Om jag går på middagen får jag välja valfritt jobb i Kina då?

Vår

Idag kunde jag gå hem utan jacka. Blommor och blad håller på att slå ut på träden. Nu behövs inte fyra lager med tröjor längre. Underbart! 

Dagens eskortupplevelse

Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Men jag anade att det skulle bli spännande.
Kl 9 kom Mr Tong och hämtade mig. I bilen satt redan en västerlänning som tilltalades Dr "Någonting". Han var från Kanada.
Vi åkte till ett av stadens finaste hotell, Shangrila och avnjöt lite te och choklad. (dyraste teet kostade 460 rmb för en kopp. Årgångste!) Under tiden fick jag en lista med namn och info om titel och vilket företag alla "tillhör" om någon frågar. Karin från Tyskland skulle vara min kollega för dagen :)
Hela grejen var att vi skulle vara statister under en presentation av ett tävlingsprojekt inför en jury. Västerlänningar gör sig bra i juryns ögon.
Efterat bjöd de Karin och mig på lunch. Mycket trevligt.
De händelser som jag vill lyfta fram från dagens äventyr är följande.
1. Karins fråga: Hur mycket får du betalat för att sitta här?
Slutsats: Jag skulle alltså kunna jobba heltid som arkitekteskort...???
2. Dr "Någonting"s fråga: Har du pojkvän? (svar: nej) Eftersom du ar attraktiv undrar jag om du kan tänka dig att gå på middag med en av mina vänner? Han har frågat efter ung västerländsk tjej. Han är mycket mäktig och hans pappa är nummer 3 i ranking inom partiet. Han är gift och så, men han vill gärna träffa en västerländsk tjej och du verkar seriös. Det är inget sexuellt.
Slutsats 1: Eskortservicens baksida är gränsdragningen. Jag kan fungera som arkitekteskort men inte mer.
Slutsats 2: Jag uppskattar inte sånna frågor.
Slutsats 3: Har i Asien är man väldigt rak när det kommer till dejting och liknande. Jag föredrar den svenska modellen.
Slutsats 4: Jag vill inte beblanda mig med mäktiga gubbar inom partiet.

Ni som undrar vad min roll som "arkitekteskort" egentligen är kan jag bara förklara det med att det ar kinesisk företagskultur. För oss västerlänningar är det märkligt, men det handlar bara om att vara rekvisita. Kineser är ytliga och "ögongodis" värderas högt och är inte skamligt. Bara att ha sällskap av västerlänningar ger status. Jag har hört talas om att folk blivit anställda av kinesiska kändisar bara för att vara deras sällskap och höja deras coolhetsfaktor.
Jag tycker att det är intressant att få följa med på möten men jag önskar att jag kunde mer kinesiska så att jag förstod diskussionerna bättre.

PS. Jag har internet på mitt nya jobb :)

Födelsedagskalas

Ikväll bjöd jag över några vänner på middag. Jag slog till på en tre rätters. Det är inte lätt att laga mat för fem personer i ett så begränsat kök och att försöka finna ingredienser i denna stad var inte heller enkelt. På menyn stod knorr-soppa till förrätt. Quinoa med grönsaker och kyckling till varmrätt och fruksallad med mango, pomelo, jordgubbar, minibaner och äpple. Jag hade öven köpt mangosten som vi hade bredvid. 

Kanske inte den flådigaste middagen som serverats av mig men jag får nöja mig med det.

Jag fick underbara presenter också. Min lägenhetskompis Eva hade köpt örhängen och en märkes penna som jag ska ha på mina eskort-möten. Jocke och Wei Wei hade köpt en flaska vitt vin, oliver(!) och parmesan(!). Anna och Robert skämde bort mig med ett presentkort på ett massageställe, episod 2 av Gossip Girl och !!!!!! en flaska av mitt favorit vin, rene barbier! Anna har alltså lyckats hitta mitt favorit rosévin här i Shanghai och det var inte farligt dyrt heller. Vet inte om nyheten eller flaskan i sig gjorde mig gladast. Att Anna var helt ovetandes över sin fullträff är för mig helt osannolikt. Men det ska till en arkitekt som valde flaskan pga av färgen :)

Jag tackar alla för gratulationerna idag! Känns bra att bli äldre. Citerar min vän Sofie "Känner mig som ett årgångsvin, blir bara bättre för varje år som går."

Eskort

Nja, allt var väl inte helt normalt på min första dag. Men detta är ju Kina...

Imorgon är jag utlånad till ett företag som behöver mitt sällskap på ett möte. Idag har jag träffat de tre männen som jobbar med ett bostadsområde och behövde en kompletterande landskapsarkitekt. Så imorgon ska jag följa med på ett möte och presentera mig som landskapsarkitekt från företaget Weimar, agera "professionellt" och le. När jag frågade dem om det var något speciellt jag skulle ta med mig sa han föreslog han en handväska. Jag antar att det är obligatorisk kjol också.

Ja jag säger då det. Det är tossigt men kul.

Första dagen på nya jobbet

Det var en bra start. Inte lika organiserad/kontrollerad som den på Leman. Men jag känner mig redan ganska hemma på ECS. Lokalerna är fina och luften är ljuvlig. 

Jag sitter tillsammans med Jia, Tim och John som är alla manliga kineser. De är jättevänliga och John pratar mycket bra engelska. Han har pluggat 3 år i Tyskland.

Jag kommer att jobba med ett "en dagsutflyktsområde" på en ö utanför Shanghai. Det är ett område med fiske och sjöfart och nu vill kommunen göra området till en attraktion. Min uppgift är att tillsammans med Wong, Wu och Keke ta fram ett förslag. Det är en tävling och vi har som vanligt en månad på oss. 

Leman känns långt borta och jag ser fram emot detta på alla sätt och vis.

Paket!

Vilken start på födelsedagen! Sofies paket innehöll allt en svensk i Shanghai önskat. Tidningen om Victorias och Daniels förlovning till exempel :) Tack vännen!

Paket

När jag var bortrest fick jag post för första gången. Det var en liten lapp på kinesiska som visade sig var en uppmaning att komma till postkontoret och hämta ut ett paket :)

Sofie har skickat ett stort kuvert med något som jag ska låta överraska mig med imorgon bitti när jag vaknar. Spännande. Tack Sofie!

Passade på att skicka ett paket till Sofie också eftersom vi har samma födelsedag. Grattis Sofie!

Att vara på posten är inte min favorit aktivitet. När jag skickade ett paket till min systers födelsedag för några veckor sedan fick jag det i retur av säkerhetsskäl. Ingen kunde förklara varför så vi gjorde ett nytt försök.

Idag betjänades 4 sällskap samtidigt och man blir inte lite hetsad. De försökte skicka paketet till Slovenien trots att jag försökte uttala Sverige på kinesiska så gott jag kunde.

Det är dyrt också. Runt 260 kr verkar allt som jag skickar gå på. Vet inte om det är för allt mellan 1-10 kilo eller bara en special avgift för västerlänningar.

Tillbaka i Shanghai

Man blir fort påmind om verkligheten. Bara genom att kliva ner i tunnelbanan.

"Spotta inte" "Kasta inte skräp" "Rökning förbjuden" och ta för guds skull inte med bomber i tunnelbanan. Tur att de påminner en! Annars hade jag råkat få med min bomb som jag smugglade från Filippinerna och jag hade definitivt dragit en loska på perrongen.

Bästa kvällen!

Flera bilder från stranden, både från dagen, kvällen och natten

Lunchdags

Under mina timmar i solstolen avnjöt jag en hel del frukt. De har söta mangofrukter, ananas, minibananer och något som jag uppfattade hette mangostone, men som jag inte kan hitta på google. Uppfattade nog fel namn. Här är fruktdamen med en mumsig mango i alla fall.

 

Solnedgång

Fotograf: Marko Sluga

Min solstol

Detox

På Boracay gör man inte särskilt mycket. Det var i alla fall vad mina hostelvänner sa redan första kvällen. Jag har mest legat och solat. 

En dag följde jag med på detox. Det var ett fotbad där gifterna dras ut genom fötterna och behandlingen avslutades med en fotmassage.

Jag var där med Marko från Slovenien och Mark från England. Gissa vem som hade minst gifter i kroppen ;) 

SPA-terapeften sa att han kunde se både orolig mage och hög konsumtion av choklad. Kanske funkar trots allt...

Bilderna visar före och efter. Se så mycket lort som drogs ur kroppen och genom fötterna! 

Frendz Resort

Här bodde jag. Enkelt, prisvärt och mycket trevliga personer.

http://www.youtube.com/watch?v=kX4BvZac6bo

Förlovningsfest

Boracay är ett paradis! Min nyfunne vän Marko har funnit kärlek och med tanke på att allt är underbart har de beslutat sig for att förlova sig med Shalimar. Först var bröllop på tapeten, men en vis man talade dem till att bara förlova sig. På bilden ser ni ceremonin på stranden vid solnedgången. Hela gänget är samlat. Marko (i hel vitt) och lilla Shalimar i mitten. Jag finns näst längst ut till vänster. 

Klejs

Forsta besoket bokat! Klejs kommer pa besok i mitten av juni till borjan av juli. Full av inspiration ska ha kolla in arbetsmarknaden i Shanghai. Det ska bli sa kul! Hoppas Klejs hittar ett jobb och blir kvar lange!

Hälsningar fran Boracay!

Jag befinner mig just nu i himlen. Jag har aldrig kunnat ana att det skulle finnas en plats som denna. Stranden ar perfekt. Sanden ar gudomlig. Maten ar underbar. Temperaturen ar strax över 30. Kvällarna ar ljumna. Jag träffade ett par vänner första kvällen och har det helt underbart.
Leman känns långt bort.

Lina i Filippinerna

Lina tar en paus från Kina. Imorgon kliver jag upp i ottan och tar maglev-tåget till Pudong Airport och hoppas hamna på den filippinska ön Boracay senare på dagen.

Huruvida jag kan blogga därifrån är okänt. Om inte annat är jag tillbaka nästa helg.

Tjingeling!

Pomelo

Jag konsumerar gladeligen en pomelo om dag. Det är en av mina absoluta favoritfrukter. Och här i Asien är de mycket bättre än de man kan köpa i Sverige. Den smakar som en söt grapefrukt men är mycket klyftigare i konsistensen. Man kan liksom bryta bitar av klyftorna. En pomelo kostar 5-10 rmb och räcker ca tre gånger. Mumsfillibabba!

121 filbyten

Igår berättad Robert om att han börjat räkna hans chaufförs olika företeelser. En dag räknade han hur många gånger chauffören spontant bytte fil under en sträcka på 6 mil. Normalt hade varit kanske 2 utöver de filbyten som krävs för att svänga. Men denna man slog till på 121 spontana filbyten! Det kanske ger en bild av hur trafiken ter sig här i Shanghai.

Notera också att denna man har jobbat som bilskolelärare.

Glöm för guds skull inte att tuta när du kör. Det ska göras så fort något står still inom överblickbart område. Då tutar man. Bilförare har vanligtvis ena handen på tutan och andra på själva rattringen. 

Ni som pratat med mig på Skype har ju hört hur det är här i city. Det blir halvtyst någon gång mellan kl 01-05 på natten, men annars tutar det oavbrutet.

Växlar gör man så sällan som möjligt. Det gör att de flesta bilar har ett "burkigt" läte. När det regnar så använder man vindrutetorkaren så lite som möjligt. Jag tror att de tror att den går på bensin.

Man stänger även fönstren och undviker fläktarna när det regnar, vilket minimerar sikten för föraren. Imman är total. Men de brukar ha en trasa och torka insidan med när det blir alltför svårt. 

Fira!

Jag börjar hos min nya arbetsgivare 16 mars. Det är vanligtvis en dag som firas av helt andra skäl. Jag tycker att det känns mycket bra och jag ser fram emot att få börja.

Men tiden emellan måste tas om hand. Jag måste fira min frihet och att jag stod ut på kontoret som gud glömde. Jag anser mig själv vara förtjänt av lite semester, så jag har bokat en resa till FILIPPINERNA!!!! Jag åker på fredag och kommer hem nästa lördag. Jag ska till paradisön Boracay! Kolla in bilden! "The white beach" säger allt. 

Hoppas att jag slipper krångel med flyg och bla bla bla. Jag vill bara njuta av sanden, vattnet och 30 grader underbar värme.

Fri!

Idag har jag lämnat över projekt 901. Mina kollegor har fått uppmaning att jobba alla dagar fram till 16 mars. Jag är så nöjd med mitt beslut att sluta så fort som möjligt.

Chefen och jag hamnade i ganska irriterad diskussion om min övertid. Enligt honom finns det inget som heter övertid utan det finns bara olika metoder att avklara en uppgift. När jag valde att tacka ja till att jobba där valde jag deras unika bonussystem som gör att jag kan tjäna mer pengar om uppgiften blir lyckad. Jag har nu genom att sluta avsagt mig rätten till bonus och därmed blir min 75 övertidstimmar lönlösa. Jag kommer bara få minimilön och inget betalt för min första vecka för då var inte mitt arbetstillstånd klart. Enligt min kollegor har bonus delats ut en gång.

Ni anar kanske att min lön blir väldigt liten denna månad.

Att chefen tittar överallt förutom på mig i diskussionen samt att han talar om sig själv i tredje person gör att jag inte känner det minsta obehag, utan är 100 % säker på min mål.

Jag erbjuder honom tillslut att byta mina 75 "övertidstimmar" mot de 11 jag hade kvar när vi hade samtalet. Han tackade nej och blir mycket upprörd över mitt sätt. Då han är svårt tar jag till sista esset. Jag säger att jag ska jobba resten av dagen men att jag mår dåligt över situationen och känner mig sjuk. Jag måste vara hemma imorgon. 

I Kina har man rätt att vara frånvarande en dag per månad utan intyg från läkare eller underskrift från chefen. Han kan inget annat säga än att det är ok.

Mina sista tre timmar jobbar jag faktiskt. Jag hade ju sagt det. Men strax innan kl 18 kommer personal-tjejen och säger att Vincent vill att jag går för att jag "pratar för mycket". Jag lämnar in mina saker och kan lämna kontoret helt juridiskt korrekt.

FRI!!!!

Jag anade att ett avslut med Leman skulle bli trassligt men inte så här trassligt. Det är trist tycker jag, men jag tar inte på mig någon skuld som som helst.

Ikväll har jag ätit tapas och druckit rose vin med Anna och Robert för att fira min frihet. Så nu känns allt bra :)

Kobingo

Chefen visade upp ett tävlingsbidrag som de lämnade in idag. Det är det projektet om mina kollegor jobbat med natt och dag.

Han var mycket stolt och ville att jag skulle titta. Wow.. vilket arbete de har lagt ner.

Men ajajaja... vilken miss en av bilderna var. (bilden bredvid)

Jag började skratta högt när jag såg att de lagt in en bild på ko-bingo i presentationen. Jag frågade om de visste vad det var för något och chefen sa att han förstod att det handlade om att kossan skulle röra sig över rutorna.

När chefen hade gått berättade jag för mina kollegor vad kossornas uppgift var i kobingo. De tyckte också att det var roligt.

Nästan klart

*pust och stön* Han är riktigt jobbig den där karl.

I morse vakande jag med övertygelsen att jag måste där ifrån så fort det går. Hans tomma löften och snabba kast går inte att lita på. 

Väl på kontoret märker jag att alla fått ledigt förutom jag. De förtjänar det verkligen eftersom vissa jobbade 48 timmar i sträck. 

Jag väntar några timmar på chefen och så sätter vi oss ner och har ett samtal tillsammans med personal-tjejen. 

Han försöker en sista gång men den här gången ledde jag konversationen. De försökte erbjuda mig en assistent. Ehh... Nej tack! Jag sa att jag skulle lämna snarast möjligt, dvs. på torsdag. Jag kommer få endast minimilön och där har jag enligt kontraktet inget att motsäga. Men jag hävdar dock att jag ska ha betalt för mina ca 80 timmar övertid, så den diskussionen är inte avklarad. 

Han försöker dock avböja från allt som har med underskrift att göra, men personal-tjejen påpekade att vi var tvungna. Han hann dock inte skriva på dem idag.... hmm... min signatur tar ca 2 sekunder.

Jag kommer alltså få 6000 rmb för den värsta månaden under mitt yrkesverksamma liv. Men jag ska inte glömma att det samtidigt är den mest intressanta.

Imorgon ska jag få papperna underskrivna. Får jag dem inte innan lunch så lämnar jag ögonblickligen har jag sagt. 

Dagens ros till: Lena, Anna, Robert, Jan, Wei Wei och Raissa

Med en aning illamående åkte jag in till kontoret idag. Jag vet att jag är en aning konflikträdd som person och att hamna i konflikt med kinesiska lagar och regler är min mardröm.

Mina kollegor hade jobbat hela natten. Jag blir hemskt ledsen för deras skull. De vill så väl och chefen utnyttjar dem hela tiden.

Jag skickar ganska snart ett sms till chefen där jag skriver att vi måste prata. Men det dröjer flera timmar innan jag får kontakt med honom. Under tiden hann jag med mycket.

Jag pratade med personal-tjejen och fick reda på att jag faktiskt har en rättighet att sluta med bara tre dagars uppsägningsperiod under min prövotid. Det är inget de skriver i kontraktet för att de inte vill att jag ska veta det. Men enligt kinesisk lag är det så.

Jag lämnar in ytterligare en uppsägningsansökan som åberopar den lagen. 

Chefen meddelar genom personal-tjejen att han inte godtar det för att jag skrivit på ett speciellt kontrakt som avsäger den rättigheten. Anledningen är att jag jobbar med ett projekt som är konfidentiellt.

Men hallå... hur mycket ska vi meckla till saker här?

Mitt tålamod börjar tryta. Ska jag inte få lämna detta ställe på något vis eller vad i hela friden!?Jag behöver alltså få reda på om det verkligen är sant. 

Jag måste få ett slutdatum för att kunna skriva kontrakt med ECS.

Jag ringer upp svenska handelskammaren för tips och råd. Mina kunskaper i kinesisk arbetsrätt är rätt begränsad. Jag får tala med en Lena Kristoffersson. Hon har den mest underbara lugnande rösten och det är då det brister. Jag börjar gråta hejdlöst. Man blir väldigt liten och maktlös i sånna här situationer. Lena ger mig tips råd och pepp. Hon ger mig kontaktuppgifter till två svenska advokatbyråer i Shanghai, Vinge och Mannheimer & Swartling. Vinge kontoret var på konferens men jag får tag på en Jan Holmberg på Mannheimer & Swartling. Han lovar att kolla igenom mitt kontrakt om jag faxar det, för att sedan ge mig lite gratis vägledning. Jag ber personal-tjejen om en kopia på mitt kontrakt. Men hon får inte ge ut det utan chefens tillåtelse och jag får inte heller låna faxen. 

Nu börjar jag lacka ur här.

Efter ett ganska upprört samtal med chefen lämnar jag kontoret. Nu påstår han att jag har laglig rätt att lämna kontoret om tre dagar, men att jag enligt kontraktet måste visa kontoret respekt och även värdighet inför mitt yrke. Vad är det för lag? Och! Han måste skriva på min uppsägningsansökan för att det ska vara giltigt och det vägrar han göra. 

Jag är totalförvirrad. Tar taxi hem och letar upp kontraktet och åker till Mannheimer & Swartling och lämnar en kopia. Sen åker jag hem.

*pust och stön*

Väl hemma ventilerar jag en del med min lägenhetskompis, Eva. Anna har också fått tagit emot några ventilerande samtal under dagen.

Som en skänk från ovan får jag ett telefonsamtal. En ängel vid namn Wei Wei Wu ringer. Wei Wei är svensk med kinesisk bakgrund. Hon är på väg hit för att söka jobb och är kompis med Jocke. Wei Wei har läst vad som hänt här på bloggen och blandat med ett annat ärende så ringer hon och ger underbara tips och råd och delar med sig om sina kunskaper i kinesisk och svensk kultur. Jag blir helt rörd över detta. Tack snälla Wei Wei! Många kramar till dig!

Vi kan sammanfatta chefens handlande genom att säga att han desperat vill att jag stannar och känner sig maktlös när han märker att det inte funkar att hota eller locka med pengar.

Jag känner mig vi det laget genast säker på vad jag ska göra.

Strax där på ringer personal-tjejen på Leman. Chefen har ett erbjudande(!) Jag är nypeppad och säker på mina rättigheter och chefens lömska taktik. 

Chefen erbjuder mig full lön om jag stannar till 13 mars och 20 000 rmb om jag jobbar längre. Okej, att jobba längre är inte det minsta aktuellt. Men jag kan tänka mig att jobba till 13 mars som vi avtalade från början. Jag sa att vi kan bestämma imorgon och då ska det vara skriftligt.

Jag kan jobba till 13 mars men max 14 timmar per dag och aldrig över midnatt. Jag ska ha full lön och jag kommer att lämna kontoret kl 18.00 13 mars. Om han inte går med på detta så går jag på en gång och åberopar 3-dagars regeln som började ticka idag.

Dagens ros till: Lena, Anna, Robert, Jan, Wei Wei och Raissa (personal-tjejen på Leman som faktiskt försöker hjälpa mig att sluta) 

Psykopat?

Dagen började underbart. Nytt jobb!!! :) Men en dag på Leman kan verkligen få allt att förändras. Först träffade jag Maggie som såg ut som ett vrak. Hon berättade att hon hade jobbat till kl 4 och Amy till kl 7. Hon berättade också att vi är kamera övervakade på kontoret. Det är därför alla sitter i samma rum. Chefen har monitorer i ett rum på andra våningen och det är därför han vet saker som är märkligt att han vet. När jag fick reda på det kände jag en ännu större lättnad att jag ska byta jobb. Men värre skulle det bli.

Jag skickar sms till Vincent om att jag behöver nya uppgifter och jag skickar även ett där jag skriver att jag bestämt mig för att inte ta hans erbjudande på 20 000 rmb utan kommer lämna kontoret som överenskommet.

Jag sitter och väntar i över en timme. Sen tog jag mitt pick och pack och tänkte åka till Anna. När jag kliver utanför kontoret får jag ett sms från Vincent där det står att han kommer om tio minuter. Min kollega sa bara: Han såg på monitorn att du gick.

Läskigt.

Efter tio minuter kommer han. Han vinkar in mig i fikarummet och säger att han inte förstår mitt sms. Jag förklarar igen att jag tänker sluta som överenskommet, men att jag gärna går tidigare om det är ok.

Han svarar att jag inte får gå den 13:e utan måste jobba lite efter tävlingen för att städa upp och organisera. Jag förklarar att jag blir besviken på honom att han inte kan hålla sig till överenskommelsen. Han svarar bara att om jag inte stannar längre så får jag sparken och han halverar min lön för den tiden som jag varit här.

Jag förklarar att jag inte vill prata mer om det utan att vi kan återvända till arbetet. Så jag fick jobba till kl 22. Hans attityd är helt förändrad och mina kollegor förklarar att jag kommer nu bli "bestraffad" för att jag ska sluta.

Härligt läge.

Nu försöker jag kolla upp mina rättigheter och hoppas på att bli sparkad vilken dag som helst. Karln har tidigare visat psykopatiska drag, men nu visar han att han är beredd att gå utanför de lagliga ramarna. Det gör mig faktiskt rädd.

Han sa att om man får sparken här i Kina så vill ingen anställa en mer. Jag vet inte om man hamnar i nån form av register eller vad det betyder. Jag har kontaktat ECS och frågat om de misstycker att jag får sparken. För om de inte gör det så blir jag gärna sparkad imorgon. 

En sak till som är lite oroväckande är lönen. Den betalas ut på fredag. Får lust att bita ihop till på fredag, men någonting säger mig att det kan vara ett misstag.

Jag hoppas på att få svar från ECS imorgon och lite råd från Jean också.

Jobberbjudande 2

I morse blev jag väckt av ett sms. ECS erbjuder mig 10 000 rmb efter skatt och vill att jag börjar så fort som möjligt. Jag tackade ja på en gång. 

Jag hade avsatt fem dagar för mitt beslut att stanna på Leman. Varje dag skulle jag lägga "dagens beslut" och se vilken sida som vann. Det blev 4-1 till att lämna. Jag känner att det är helt rätt. Jag kunde inte köpas för pengar och det känns också bra att veta. Min hälsa, mitt välbefinnande och min självaktning vann. Nu vill jag skriva på papperna så fort som möjligt, så de inte hinner ångra sig. 

Mina nya arbetsuppgifter kommer vara stadsplanering av ett ställe som omnämns som en ö. Vet inte om det är något Dubai-liknande projekt eller om det bara är ett område som heter så. Spännande!