Chefen och jag hamnade i ganska irriterad diskussion om min övertid. Enligt honom finns det inget som heter övertid utan det finns bara olika metoder att avklara en uppgift. När jag valde att tacka ja till att jobba där valde jag deras unika bonussystem som gör att jag kan tjäna mer pengar om uppgiften blir lyckad. Jag har nu genom att sluta avsagt mig rätten till bonus och därmed blir min 75 övertidstimmar lönlösa. Jag kommer bara få minimilön och inget betalt för min första vecka för då var inte mitt arbetstillstånd klart. Enligt min kollegor har bonus delats ut en gång.
Ni anar kanske att min lön blir väldigt liten denna månad.
Att chefen tittar överallt förutom på mig i diskussionen samt att han talar om sig själv i tredje person gör att jag inte känner det minsta obehag, utan är 100 % säker på min mål.
Jag erbjuder honom tillslut att byta mina 75 "övertidstimmar" mot de 11 jag hade kvar när vi hade samtalet. Han tackade nej och blir mycket upprörd över mitt sätt. Då han är svårt tar jag till sista esset. Jag säger att jag ska jobba resten av dagen men att jag mår dåligt över situationen och känner mig sjuk. Jag måste vara hemma imorgon.
I Kina har man rätt att vara frånvarande en dag per månad utan intyg från läkare eller underskrift från chefen. Han kan inget annat säga än att det är ok.
Mina sista tre timmar jobbar jag faktiskt. Jag hade ju sagt det. Men strax innan kl 18 kommer personal-tjejen och säger att Vincent vill att jag går för att jag "pratar för mycket". Jag lämnar in mina saker och kan lämna kontoret helt juridiskt korrekt.
FRI!!!!
Jag anade att ett avslut med Leman skulle bli trassligt men inte så här trassligt. Det är trist tycker jag, men jag tar inte på mig någon skuld som som helst.
Ikväll har jag ätit tapas och druckit rose vin med Anna och Robert för att fira min frihet. Så nu känns allt bra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar