Jo jag maste erkanna. Jag kanner inte igen alla mina kollegor. Det blir ibland jattepinsamt. Jag sitter inte med arkitektgruppen som jag tillhor. Jag sitter med oversattarna. Mest for att det ar lattare med kommunikationen. Det ar en plats som jag fick tilldelad i borjan, men har valt att behalla just for att jag foredrar att kommunicera enkelt.
I och med att jag inte sitter med de andra har jag inte lart kanna deras ansikten och ibland kan jag sta och vanta pa hissen med folk utan att veta om jag borde halsa eller inte.
Det ar ingen tvekan om att de kanner igen mig. Jag ar enda vasterlanningen pa kontoret.
Jag kanner mig ofta dum nar detta hander och jag brukar darfor le lite faningt mot de flesta som vantar pa hissen samtidigt som mig. Better safe, than sorry....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar