Karantän

Det var nära! Riktigt nära att de plockade mig. 

När jag landade i Shanghai var det dags för den obligatoriska hälsokontrollen för att se så ingen hade svininfluensan. Det dundrar in ett helt gäng vitklädda kineser med munskydd och läser med en laserpistol av allas kroppstemperatur. De liksom skjuter strålar i pannan.

En kvinna på rad 5 hade feber. Hon hade en liten bebis och ammade, så min teori är att hon hade lite mjölkstockning eller så. varken bebis eller pappan hade feber. Men kineserna chansar inte. De sätter på kvinnan munskydd och börjar stimma om hur många som ska sättas i karantän. De omnämner henne som "patienten". De börjar sedan gå längs gången och frågar varandra om det ska ta alla hit eller dit (de markerar liksom olika rader). Vissa turister fick ju mer eller mindre panik.

Till slut bestämmer de sig för att ta tre rader framför och tre rader bakom, dvs rad 2-8. Jag satt på rad 11. Pju!

Tyckte verkligen synd om de som hade gått fram och satt sig på rad 7 och 8. De var nämligen tomma då vi lämnade Manila och många såg sin chans att få lite extra utrymme. Till exempel de två som satt bredvid mig. Alla de försökte argumentera för att de egentligen satt på en annan rad, men hälsoinspektörerna gav inte vika. Rad 2-8 åkte i karantän.